Foto: Jessica Gustafssonu: Okänd e: Okänd
Syskon: 2 tror jag, vet ej könen Smeknamn: Renegade
Född: 2006
Kön: Hane
Ras: Hermelinkorsning
Färg: Svart-gul japan med wiener eller holländarteckning
Uppfödare: Privat
Klassning:
Rak Lätt: 1 pinne
Krok Lätt: 1 pinne
Höjd Ej Elit: Ej Startat
Längd Ej Elit: Ej Startat
Meriter:
Inga Ännu
Avkommor:
Inga Ännu
Renegade
Okänt
Om Renegade
Renegade tog vi emot på jobbet när han var ca 8 veckor gammal. Han var riktigt nyfiken på allt och alla som var utanför buren. Alltid först fram när man skulle ge djuren mat och ville alltid se vad som pågick. Direkt när han kom till butiken så det första jag sa till mina kollegor va: Han kommer säljas direkt! Men konstigt nog så satt han kvar i 2 veckor, och jag vart mer och mer kär i honom. Men som sagt jag skulle inte ha fler kaniner. Men sen en dag så sades det att han måste skickas tillbaka till våran stora uppfödare pga att han hade huggt 2 av mina kollegor och en kund. ....När mamma fick höra det så sa hon direkt att vi skulle ta hem honom, inget snack om saken....för hon hade förälskat sig i honom också. Gick dit direkt varje gång hon kom förbi jobbet och hälsade på honom. Satt dan efter hämtade vi honom.
Hoppningen
Hoppningen förstod han nästan direkt hur det gick till, och man såg att han var jätte nyfiken på alla konstiga hinder och han hoppade jätte fint över hinderna. Han tyckte det var super kul att åka med ut på tävlingar och sprang runt i koppel och komposthagen som en liten tok.
Olyckan
Tyvärr så hann han inte hoppa så mkt förns det hände en hemsk olycka. ....Hade varit borta i 1 dag och mamma hade tagit hand om alla djuren. När jag kommer hem från jobbet så ska jag göra rent alla burarna, och börjar konstigt nog med Renegade som jag inte brukar ta först annars då han står under en annan bur. När jag ska börja göra rent så märker jag att han fått ner höhäcken på backen. Och jag hade satt fast alla med 3 stripes på varje höhäck, men ej Renegades då han inte brukar buffa på den. ....Tar upp den och börjar göra rent. Sen när han springer runt i buren och vill vara med så tycker jag att när han stannar så ser hans ena bakben jätte konstigt ut. Och när jag lyfter upp honom så märker jag att benet bara hänger åt helt fel håll oxå. Det var ordentligt brutet! Jag vart så chockad att jag bara skrek till rätt ut: Han har brutit benet!! ....Mamma kommer in-springandes och jag ser verkligen hennes min framför mig än idag....Å herregud säger hon högt!! Det var bara att ta bort maten från spisen som hon hade börjat med och sätta sig i bilen och åka in till Bagarmossen. Jag springer in till receptionen och när dom frågar vad som hänt så tar jag bort handduken som jag hade lindat in honom i. Och dom vart jätte chockade, hämtade veterinären och tog in oss på ett rum direkt. Sen tog det låååååångt tid innan allt var klart. Kom in en hel del akutfall som veterinären fick lov att prioritera. Och hon var ensam att jobba den kvällen. Efter undersökningar och röntgen och allt så åkte vi hem och han fick vara kvar så en ortoped kunde kolla på det dan efter ifall det ens gick att rädda.
Dan efter så var jag och mamma på Karolinska pga att vi skulle få svar ang hennes cancer. Och när vi sitter i rummet och pratar med läkaren om cancern så ringer Bagarmossen. Jag berättade för läkaren vad det gällde och gick ut och svarade. Jag hade en sån stor klump i magen, var så nervös & hade tårarna i halsen. Hon berättade att eftersom hasen *Om jag säger rätt* som tur var hade klarat sig och inte krossats så kunde det finnas en chans att han skulle kunna opereras och leva ett bra kaninliv och tom kanske komma tillbaka till hoppningen. Men då frågade jag: Så länge han kan ha ett bra kaninliv så vill jag att ni opererar honom, spelar mig ingen roll om han inte kan återgå till hoppningen, men skulle vara roligt eftersom han verkade tycka om det så mycket Annars får han bli en kelkanin. Då sa hon att lyckas operationen så kan han återgå till ett fullt normalt kaninliv, fast det krävs mycket och en lång sjukgymnastiks period. Och om hon fick mitt godkänande för en operation så stod det en bil utanför och väntade som isf kunde köra honom till Albano. ...Det tog inte ens en sekund förns hon hade fått ett Ja i telefonen. Han skickades till Albano och opererades samma dag och jag fick hämta honom den kvällen. Då hade dom satt en ställning som höll fast benet.
Ställningen skulle sitta på i ca 2 månader. och då skulle han inte ha spån i buren, fick absolut inte vara utanför buren och springa plus att vi fick lov att ta en mycket mindre bur för att han inte skulle kunna springa så mkt och röra så mkt på benet. Satt vi fick fixa en liten bur och lägga in tidningspapper på botten och sen en handduk ovanför så det vart lite skönare för honom. Tyckte sååå himla synd om honom när han satt i den lilla buren och försökte göra ngr skutt och man såg verkligen hur mkt spring i benen han hade efter bara ngr få dagar. Men hemskt nog var det ju för hans eget bästa. ...Det var jobbiga månader för både oss och honom.
BILDER PÅ RENEGADE
*2010*
*2006-2009*
